Här är tre växter som är typiska för steniga stränder i Göteborgstrakten. Närmast kameran är en ovanligt praktfull strandkål. Så här översållad med blommar brukar den inte vara, utan det brukar vara de stora blågröna bladen som dominerar synintrycket. Här ser man ju knappt bladen för alla blommor. Bladen innehåller C-vitamin och lär ha ätits förr. Linné ansåg dock inte att den var lämplig som föda. Soldater som hade ätit strandkål hade blivit "fjollige" skriver han. I England har man odlat strandkål som grönsak, men då täckte man över den så att bladen blev bleka.

Snett bakom strandkålen står en strandkvanne. Den har en nära släkting som växer i fjällen och heter fjällkvanne. De är två olika underarter av en och samma art, Angelica archangelica. Fjällkvanne var förr den enda grönsak samerna hade, och det händer nog fortfarande att man äter den. Strandkvanne har man däremot aldrig ätit.

Rosen i bakgrunden är en vresros. Vresros är en införd växt som har förvildats och blivit vanlig på havsstränder. Den här vresrosen är speciell eftersom den har fyllda blommor, vilket vilda vresrosor inte brukar ha.