cykel

En cykeltur längs Säröbanan

Första sidan
Natur och kultur
Dugnad
Allehanda
Metasidan
Egosidan
e-post

Vår omgivning är full av spår efter verksamheter som har upphört, en del för mycket länge sedan, andra ganska nyligen. Under andra halvan av 1900-talet lades många mindre järnvägar ned i Sverige. Att leta upp spåren efter dessa brukar kallas järnvägsarkeologi. En vacker höstdag år 2001 tog jag cykeln och kameran och gav mig ut på en järnvägsarkeologisk tur längs Säröbanan. Här är en liten beskrivning av vad jag såg med länkar till bilder.

Säröbanan var en 24 km lång järnväg från Göteborg till Särö i norra Halland. Den hade ingen förbindelse med det övriga järnvägsnätet utan hade en egen station intill Slottsskogen som hette Säröbanans Göteborg (S:s Göteborg). Banan öppnades 1903 och lades ned nyårsdagen 1966, men långa sträckor av banvallen finns kvar som cykelväg.

När spårvägen förlängdes från Linnéplatsen till Frölundaborg 1962 fanns inte plats för både den och Säröbanan. Därför fick Säröbanans tåg använda spårvägens spår. De spåren finns naturligtvis kvar, fast det har tillkommit anslutningar mot Sahlgrenska senare. Stationshuset vid Linnéplatsen finns kvar fast det börjar se ganska sjaskigt ut. Där finns en Pressbyråkiosk, men någon väntsal öppen för allmänheten finns inte längre.

När man övergick till rälsbussdrift på 1950-talet byggdes ett rälsbussgarage vid Margretebergsgatan som sedan blev bussgarage. När Linjebuss köpte Säröbussarna fortsatte man att använda garaget ett tag men nu har man övergivit det.

Söder om Frölundaborg reserverades mark för en spårväg till Järnbrott när banan lades ned, men någon spårväg byggdes aldrig utan nu går en cykelväg här. Vid Järnbrott ligger två fasade stenar intill cykelvägen. Det vad som är kvar av plattformen vid Järnbrotts station. Resten av plattformskanten försvann för 10-15 år sedan samtidigt med plattformskanten vid Askimsbadet. Något år senare dök det upp likadana stenkanter intill cykelbanan längs Skeppsbron. Nu har stenarna försvunnit därifrån också i samband med bygget av Götatunneln.

När man kommer ut i Askim så går cykelvägen i huvudsak på den gamla banvallen. Strax norr om Askimsbadet dyker den första bevarade kilometerstenen upp, 7 km från Göteborg. Sådana finns också vid 8, 9, 10, 12, 13, 20, 23 och 24 km. Vid Hovås finns plattformskanten kvar liksom vid Järkholmen. I Hovås finns också en privat viadukt över banan in till en tomt.

Söder om Hovås nådde banan fram till havet och delvis gick den på bankar som nog från början låg i havet. Numera är det land på insidan av bankarna. Vid Brottkärr finns en bevarad banvaktsstuga som ligger innanför banvallen och betydligt lägre än denna.

En viadukt fanns också vid Amundön. Den är riven och nu går vägen där banan låg, men den östra uppfarten finns kvar och även några fundament på den västra sidan.

Vid Billdals station finns ett boningshus och ett uthus. Av stationshuset finns dock bara grunden kvar. En bit av plattformskanten finns kvar och norr om den ligger ett gjutjärnsrör med c:a 15 cm diameter några 10-tal meter längs banan. I det gick linorna från ställverket till växlar och semaforer.

Vid banans korsning med Särövägen i Billdal finns ett lågt stativ av stålbalkar. Förmodligen har det stått ett skåp innehållande vägskyddsutrustningen på det. Ett likadant stativ finns vid nästa vägkorsning och ett halvt stativ finns i Malevik.

Vid Billdal svängde banan inåt landet någon kilometer innan den svängde mot söder igen. Här har en väg byggts där banan gick. Invid vägen finns mycket gamla stängselstolpar, delvis med den för gamla järnvägsstängsel typiska spiralvridna tråden. Rester av sådant stängsel finns också mellan Munkekullen och Särö Västerskog.

I närheten av den plats som enligt lantmäteriet och vägverket heter Spårhaga, men som Västtrafik kallar Snipen dyker banvallen upp igen. Här är den oanvänd och trädbeväxt, men en halv kilometer längre söderut blir den återigen cykelväg, som vid Sandlyckan passerar ännu en bevarad plattformskant.

Vidare mot platsen för Kullaviks station är banvallen delvis utplånad av ny bebyggelse, men sedan ligger den kvar hela vägen till Särö. I Malevik finns en bit av plattformskanten och ett hus kvar. Jag har för mig att Malevik bara var hållplats, men tydligen så fanns det ett hus där i alla fall.

Vid Särö station, som från början hette Släp, finns stationshuset kvar men tyvärr ombyggt till oigenkännlighet och försett med moderna fönster. Det var tidigare välbevarat med stationsnamn och allt, men nu är det uppenbarligen sålt till någon som inte tycker att gammal järnvägshistoria är något att bevara. Om man inte vet att det är det gamla stationshuset, så går det inte att se vad det har varit längre. På tomten finns ett uthus dock, och lite längre söderut finns lastkajen och godsmagasinet kvar fast de börjar försvinna i grönskan.

Ytterligare något söderut låg hållplatsen Munkekullen vars plattformskant finns kvar fast genombruten av en väg. Nu är det inte långt kvar till slutstationen, som från början hette bara Särö, men sedan fick byta namn till Särö Västerskog. På vägen ditt passerar man en stolpe till ett lystringsmärke gjord av gammal klen räl. Själva märket fanns kvar ganska länge men är borta nu.

Vid Särö Västerskog finns stationshuset kvar och hyser numera ett värdshus. Dessutom finns ett boningshus och ett uthus som ser ut att ha tillhört banan. Vid Västerskog är också hela plattformen bevarad. Där var två spår med en plattform emellan.

Till allt detta kan läggas att på några ställen där ägovägar korsade banan finns grindstolpar av sten kvar.

Allehanda - Första sidan - Natur o kultur - Dugnad
- Denna sidas början
- Metasidan
- Egosidan

När du klickar på en länk,
öppnas ett nytt fönster med
en bild och tillhörande text.
till sidans början
Valid HTML 4.01!